Surfare med kapital!

Så fortsätter lunken här i soliga Playa Grande. Men eftersom surfen är det vi lever för kanske det skulle vara najs med lite materialbyte som de materialare vi faktiskt är. Matilda har redan köpt en fin bräda och inspirerat övriga medlemmar i flocken till att KÖPA KÖPA KÖPA. Marcus leach hade gått av två dagar i rad + att hans bräda, enligt Marcus, är för stor och tråkig. Marcus var inte sen med att ta tag i saken och kollade ut en hand-made-board i epoxy. När Marcus berättade detta för de andra följde alla såklart med ner till surfshoppen för att titta på skönheten. Helena och Alle berättade då för den skickliga försäljaren och ägaren Marcelo Matos att de faktiskt också var ute efter nya brädor. Alle och Helena avslöjade att de redan lokaliserat två skönheter stående längst bak i Matos shop. Efter lite snack blev saken biff, these were the boards! Smack, "Pay in cash, dollars!", sa Matos. Visst tänkte de potentiella köparna och sa att de skulle fixa cash nästa dag. Att gå in till Tamarindo i mörker för att ta ut pengar är det ingen som vill göra. Inga problem sa Matos, jag ska in till Tamarindo och köpa glass och kolla till min andra surfshop. Jag skjutsar er alla på momangen. Jaha, då var det ju bara att gå upp till huset för att hämta creditcards.

Tatoos

Vi trängde ihop oss i Matos bil (Matilda och Gustaf fick dogseat, bagageluckan) och så bar det av till Tamarindo, "the shithole of the earth". I bilen fick vi höra historier om Matos och hans framtidsplaner. Han berättade att han var från Uruguay och kommit till Costa Rica för nio år sedan. Han hade dock börjat tröttna på det latinamerikanska folket som vill ha allt, men inte jobba. Si, like the song "Everybody wants to go to the sky, öh heaven, but nobody wants to die". Hans närmsta mål är att deltaga i nästa års "world surf championship" för herrar + 35. Va, killen ser inte ut att vara en dag över 25, men 36 it is.

The Gang

Resan in till Tamarindo gick ganska snabbt, "Väntar man på något gått så är det ju bara härligt". Bankomaten extraknäckte som slotmachine och gav Alle bara 20 $. "Slut på kontot"? Nej då, slut i machinen. Som tur var fanns det en annan ATM i en närliggande matbutik och Helle, Marcus och Alle fick till slut ut sina dolares. In i bilen igen för att göra ett snabbt stopp i Matos Tamarindo shop. Matos nosade där fram en bräda till Gustaf som hade kommit i köptankar. Alla andra skulle ju få nya brädor, så varför skulle han ha en 3 veckor gammal, och totalt omodern bräda? Brädan surrades på taket för transport till Playa Grande. Om Gustaf skulle vilja köpa brädan så finns den ju då i den lokala shopen. Vi satte av hemåt för att runda av dagen på Kike's. Det blev pizza, öl, biljard och massa annat nice, till ett bra price.

"The Rookie"

Morgonen den 27/10 inleddes som vanligt med gröt. Det kändes i luften att denna dagen var något alldeles särskilt. För efter frukost bar det av ner för kullen med destination "MatosFilms Surfshop". Där fick vi ringa in Matos (han låg och sov) för att fixa Alles, Marcus och Helenas nya brädor. Det sattes på nya fräscha pads och Matos vaxade och gav ut lite professionella vax-tips. Han är trotts sin ålder sjukt vältränad och faktiskt sponsrad av Honeycut (handmade boards from California dude), Rata (afroamerikanskt surfmärke?!) och en del andra surfmärken. Brädorna betalades och så var det dags för premiär.

The session was grym alltså. Alle och Helena köttade med sina nya brädor och Marcus pumpade vågor, stora som små. Matilda satte riktigt najsiga svängar och Gustaf låg och guppade på sitt hangarfartyg. Efter de 3 timmarna of awesome surf var det inte många sura miner. Förutom när det kom till Gustaf som var avundsjuk på alla andra som hade mindre och finare brädor. Eftersom Marcus skulle gå in till Tamarindo för att hyra bil så bestämde sig Gustaf för att följa med och ta ut pengar. Här skulle det spenderas. När de andra fick höra att det var utflykt på gång, med fri skjuts hem, blev duon helt plötsligt en kvintett. Promenaden avverkades ganska snabbt och vid floden mötte vi en svensk som bodde i Colorado halva året och i Helsingborg den andra halvan. Nu hade han dock tagit semester med familjen i en månad. När vi kom in i centrum så hyrdes det bil och köptes smothies. Det hade hunnit bli mörkt, så sällskapet valde, efter en demokratisk omröstning, att köra rakt hem. Marcus och Gustaf avslutade även denna kväll med några öl och lite biljard på Kike's, mmmmmm.

Gustaf på lånebräda

Morgonen den 28/10, Marcus är lite butter. Han kommer att missa dagens surfsession för att åka och hämta syrran. Alle som, med sliten axel, tvingas avstå surf väljer att följa med. Vi andra går ner för att surfa. Surfandet avslutas 14:30 för mallanmål och vattenintag. Avbrottet visar sig vara extemt timat, för vid huset möts surfarna av en vit hyrbil med värdefullt innehåll, MAT! Alle och Marcus har nämligen fått sköta veckans mathandling och även hämtat veckans gäst; Madelene Hammarstedt representing Snårestad, Ystad, Skåne, Sweden. De tre nyanlända roadtripparna skyndar sig in i huset. De har nämligen inte ätit någon lunch. Tja, om man räknar en chokladdränkt donout + ett par bananer som en perfekt GI lunch så kan man ju säga att de skyndade sig in för mellanmål. Maten intas i en väldig hast för att Marcus ska hinna in till Tamarindo med hyrbilen och sedan gå tillbaka innan mörkret faller. Marcus, Matilda och the Rookie lämnar huset i den puliga vita bilen. Så gör även Alexandra och Gustaf, men Gustaf ska surfa och Alle ska fotografera. En timmes kvällssurf räcker dock och en skön solnedgång kan återigen skådas från Playa Grande. Hem för att duscha och äta. Sedan tar Gustaf lånebrädan under armen och traskar ner till Matos. Här ska det köpas bräda. Nere vid vägen möts han av tre gringos som tagit svarttaxi hem. Båtarna slutade gå över floden, suckar Marcus. Marcus följer med till surfshopen och brädan inhandlas.

"Un Vélo (franska"

Kvällen avslutas med film, en dokumentär om "big wave surfing". Vi somnar laddade och glada, Vinden blåser in genom myggnätfönstren, med riktning off shore!