Första veckan

Efter en mycket händelserik vecka utan bagage, nära dödenupplevelser, hajhuvuden, sköldpaddor, apinvasioner, skorpioner och självklart en hel massa surfing känner vi nu att vi äntligen landat på Playa Grande, Costa Rica. Vi har så mycket att berätta att det kommer bli svårt att få med allt i ett inlägg. But we will do our very best, or will we?

Hur som helst. Vårat liv här i regnskogen är allt annat än komplicerat. Vi går upp vid 6 på morgnarna för att pricka in de gyllene 3 timmarna innan högvattnet kommer in. Detta skedde idag (lördag) 12.05 och förskjuts varje dag med ca 50min, ca 6h mellan high/low. Efter 2-3h i vattnet känner man sig ganska mörbultad så då glider vi hem till våran lilla stuga för att tillaga ett av våra tolv inhandlade kilo kött. (Kosten består för tillfället av antingen chili con carne med ris eller spagetti med köttförsås. Den sistnämda övergår dock ganska ofta över till någon vegitarisk variant då vi glömt tina köttet). Sedan har vi ganska många timmar att döda då surfingen är närmast obefintlig från högvatten -> lågavatten. Dessa spenderas med vila eller böcker, och ganska mycket gnäll från Helenas sida för hon blir rastlös. Vår oförmåga att komma på nya roliga saker att hitta på kan bero på att vi haft något bagage på en hel vecka och därav känt oss något handikappade. Något som det nu ska bli ändring på.

Den lilla byn som ligger belägen nedanför oss, vi bor på en stor kulle, består av Kike´s Place (restaurang/pub där de även har gratis internet) och två surfshops. Kike´s Place har stora portioner till överkomliga priser. Maten ligger mellan 4-8 dollar och består av allt från pasta,kött,fisk och traditionella Costa Rica dishes. Ölen ligger på 1.5 dollar och kaffet på mindre än 1 dollar.

När vi ändå pratar om våran situation här i CR får man inte glömma att nämna våran landlord Kai. Kai är kanske 50 år gammal och bor 20 meter från våran stuga med sin fru Ruth, hunden Sunny, deras dotter och Ruths son. Kai måste vara en av de mest obekymrade människor man någonsin kommer att stöta på. Han är uppväxt i södra Californien, surfat hela sitt liv och kom hit i slutet av åttiotalet. Han köpte upp lite land där han nu byggt 3 stugor som han hyr ut. Vi gillar att prata med Kai "I get so many good waves, man" - säger han samtidigt som han tittar lite drömmandes ner i marken med ett skönt leende på läpparna, "The waves here are bitchin´in november, dude" - säger han med samma leende på läpparna. Men han poängterar att han bara surfar när det är bra förhållanden för att sedan återigen dra kommentaren "I get so many good waves, man". Störtskön snubbe som när vågorna blir bättre ska visa oss de bästa surf spotsen.

Nu tror jag vi täckt det mesta av hur våra dagar normalt sett ser ut. Inte helt fel.

Vissa specifika händelser under veckan är mycket nämnvärda. Vi kan börja med en rolig grej, inköp av surfbrädor! Marcus och Gustaf var de första att ge sig av för att köpa brädor. Två brädor plockades fram ur det, dessvärre inte så stora, sortimentet av brädor. Det var en helt ny bräda, 6'9, och en bräda som var lätt använd, 7'2. Marcus, med sin otroliga surfvana, åkte på att köpa den nya brädan då den var snäppet svårare. Något vidare prutande blev det inte. Antar att vi boys är lite för snälla för det. Men ett leech och vax lyckades vi iallafall få med i priset. Annat var det för tjejerna som fick tag på 3 brädor som de iskallt prutade ner från 660 dollar till 600 tut. Starkt jobbat! Tjejerna turas om att använda de olika brädorna då dom är av olika längd och typ tills dom känner att dom vet vad dom vill ha och således kunna köpa en helt egen bräda. Kvalitén på tjejernas brädor är kanske inte den bästa. En bräda har redan varit inne på lagning efter att en fena lossnat och det är väl bara en tidsfråga innan de andra två måste lagas.

Nu är vi i alla laddade för surfingen och tjejerna tog idag steget ut till "the big boys", (Marcus & Gustaf) vid de stora vågorna utan för strandbrytet. De gjorde där enorma framsteg och imponerade starkt vilket fick både Marcus och Gustaf att skämmas lite över hur svårt vi suttit och beklagat oss för att det skulle vara där ute.

En mindre rolig upplevelse var när Marcus ,efter förlust i den klassiska bäst av tre sten/sax/påse tävlingen, skulle köra och storhandla. (Då man måste vara 21 för att få hyra bil så har ansvaret landat på de båda äldre, mer ansvarsfulla och pålitliga personerna i gänget. Big Boys.) Economy Rent a Car levde verkligen upp till sitt namn när de levererade en bil, vars fotbroms, i nerförsbacken på väg mot mataffären helt slutade fungera. Med Marcus bakom ratten och tre tjejer i bilen blev det lite stressigt där en stund... Handbromsen kunde sakta ner bilen tillräckligt för att inte störta in i bilarna framför. Väl nedanför backen fick vi ta oss till närmaste mack för att ringa Economy Rent a Car som kom och bytte ut bilen.

Det var några läskiga minuter i skräphögen vi fått hyra. Till historen, som ännu inte är uppklarad, hör att Marcus inte var redo att betala fullpris för en bil som försatt oss i livsfara. Detta uppskattades inte av personen som skulle komma för att hämta och ta betalt. Det innebar att han var tvungen att ringa sin chef som bad Marcus ringa nästa chef som sa att hans chef (big boss) skulle ringa Marcus. Vilket han ännu inte gjort. Återkommer med vidare information om detta.

Dagen därpå var vi alla glada att kunna ta på oss torra, rena kläder! Marcus, Helena och Gustaf fick ta sig en efterlängtad joggingtur i sina joggingskor som nu hade kommit med bagaget. Det blev väl en 5-6km med en flåsandes, inte i form, Marcus. Marcus kände lite att han drog ner på tempot, långdistans har ju aldrig riktigt varit hans grej, så han föreslog lite intervaller. Här vart det helt andra bullar och Marcus praktiskt taget kissade ner allt motstånd. (Med risk för att vara opartisk då det är jag, Marcus som sitter bakom "pennan" eller tangentbordet eller skärmen eller ja vafan, ni fattar.)

Vi gjorde ett häpnansväckande fynd under vår joggingtur dock. Ett hajhuvud! Kroppen var avbiten med en liten bit av ryggen hängandes kvar. Men där var det, svart på vitt, det finns definitivt haj i vattnet där vi surfar. Huvudet var väl kanske inte det största, säg stort som en handboll, men med tanke på att att kroppen var avbiten väcks ju misstankar om större monster där i vattnet. Eller äter hajar hajar?

Sköldpaddorna ska vara vad som lockar hajarna. De lägger, som ni kanske vet, sina ägg på just den strand där vi surfar. Och de kan skymtas i vattnet när man ligger och väntar på den rätta vågen.

En häftig upplevelse var när vi fick besök av en flock apor som bestämt sig att korsa mellan trädkronorna som stolt hänger ovanför våran stuga. Kommer ett eget litet inlägg om det då vi har fina bilder vi även vill kunna ladda upp.

Over and out, stay tuned!